Bingo är inget nytt spel. Man kan spåra dess ursprung så långt tillbaka som 1530 talet. Bingo sägs vara en variant av det italienska lotto spelet, "Lo Giuoco del Lotto D'Italia," som än idag spelas varje söndag i Italien. Den italienska varianten av lotto spred sig till frankrike under senare delen av 1700-talet och kom att kallas ”Le Lotto”. Det var under denna period som den klassiska Lotton växte fram.

I spelet använde man sig av spelkort och spelmarker. Spelkorten delandes in i hundra rutor, nio vertikala och tre horsisontala rader. Varje horisontal rad hade fyra blanka och fem numrerade rutor slumpmässigt utplacerade. Numrena skrevs ned på träbrickor som stoppades i en tygpåse. Den översta vertikala raden innehöll numren från 1-10 andra raden 11-20 och så vidare upp till 90. Alla dessa kort var olika. Utöver spelkorten användes även spelmarker inom 1-90. Varje spelare fick varsin Lotto bricka, sedan drog utropparen en av de numrerad träbricka ur tygpåsen och ropade upp numret på den. Om spelarna hade numret på sin bricka täckte de för det. Den spelare som först täckte en av de tre horsontala raderna vann spelet.

Under 1850 talet använde man en variant av Lotto i tyskland för att lära barn multiplicationstabellen. Olika varianter av Lotto användes även för att lära ut historia, stavning och djur.
Förfadern till den moderna bingon kallades ”Beano” och spelades flitigt på karnevaler i Amerika.