Bingo är inget nytt spel. Man kan spåra dess ursprung så långt tillbaka som 1530 talet. Bingo sägs vara en variant av det italienska lotto spelet, "Lo Giuoco del Lotto D'Italia," som än idag spelas varje söndag i Italien. Den italienska varianten av lotto spred sig till frankrike under senare delen av 1700-talet och kom att kallas ”Le Lotto”. Det var under denna period som den klassiska Lotton växte fram.

I spelet använde man sig av spelkort och spelmarker. Spelkorten delandes in i hundra rutor, nio vertikala och tre horsisontala rader. Varje horisontal rad hade fyra blanka och fem numrerade rutor slumpmässigt utplacerade. Numrena skrevs ned på träbrickor som stoppades i en tygpåse. Den översta vertikala raden innehöll numren från 1-10 andra raden 11-20 och så vidare upp till 90. Alla dessa kort var olika. Utöver spelkorten användes även spelmarker inom 1-90. Varje spelare fick varsin Lotto bricka, sedan drog utropparen en av de numrerad träbricka ur tygpåsen och ropade upp numret på den. Om spelarna hade numret på sin bricka täckte de för det. Den spelare som först täckte en av de tre horsontala raderna vann spelet.

Under 1850 talet använde man en variant av Lotto i tyskland för att lära barn multiplicationstabellen. Olika varianter av Lotto användes även för att lära ut historia, stavning och djur.
Förfadern till den moderna bingon kallades ”Beano” och spelades flitigt på karnevaler i Amerika.

En sen decemberkväll 1929 stannade leksaksföräljaren Edward S. Lowe till vid en av dessa karnevaler. Alla tält utom ett var stängda. Vid det öppna tältet var det fullt av människor och Lowe fick stå på tå för att se efter vad som försegick. Här kom Lowe i kontakt med Lotto varianten Beano. Spelet spelades på ett bord format som en hästsko, fylld av nummerbrickor och bönor, där av namnet beano (bean = böna på engelska).

En man drog små numrerade träbrickor ur en gammal cigarr låda och skrek ut dess nummer. Spelarna i tältet svarade med att snabbt se efter om de hade detta nummer på sin spelbricka, om så var fallet så placerade de en böna på numret. Detta fortsatte tills någon spelare fyllt alla numren i en rad antigen horisontelt, vertikalt eller diagonalt. När en sådan rad skrek de ut  ”BEANO!”. Vinsten i detta fall var en liten docka.

Lowe som själv arbetade med spel blev väldigt intresserad och väntade lång in på småtimmarna tills spelet var slut för att tala med spelledaren. Spelledaren berättade att han hade stött på ett spel som kallades för Lotto när han reste runt med en karneval i Tyskland. Han kände direkt att detta spel skulle passa väldigt bra i Amerika. Efter att ha ändrat något på spelet döpte han det till Beano och spred det på karnevaler över hela Amerika.

Väl hemma i New York köpte han några bönor, numrerade brickor och ett kortbord. Sen bjöd han hem vänner till sin lägenhet och började spela Beano. Detta blev snabbt en favoritsyssla hos Lowe´s vänner. Det var här som Bingo föddes. Under en av dessa spel var blev en kvinna väldigt exhalterad och råkade skricka ”B B B Bingo!” istället för ”Beano” och så föddes alltså Bingo.

Lowe som då var en resande spelförsäljare med dålig ekonomi såg hur trollbundna spelarna kring bordet var, bestämde sig för att utveckla det.  Det nya spelet kom att döpas till Bingo.

Några måndader senare blev Lowe kontakta av en präst som hade börjat använda spelet i sin rörelse. Prästen berättade att det blev 12 eller fler vinnare vid varje spel och att det inte fungerade smidigt i så pass stor skala, det behövdes fler nummerkombinationer. För att ta fram fler nummerkombinationer kontaktade därför Lowe en professor i matematik, Carl Leffer. Han bad proffesorn ta fram 6,000 nya Bingo brickor med unika nummer grupper. Detta var ett väldigt tidskrävande och svårt uppdrag och historien säger att proffessorn tappade förståndet under detta uppdrag. När detta var gjort sålde Lowe in spelet till prästen, vilket visade sig vara ett bra drag. 1934 beräknas det ha spelats över 10,000 Bingospel per vecka.